Hur Anna började virka

För mig började virkkarriären med en mormorsruta. På syslöjden i högstadiet kämpade jag med virkning och stickning. Jag stickade så hårt att det knappt gick att fortsätta och den stackars runda ljusblå duken jag försökte virka blev ett trassel av missnöje eftersom hur jag än gjorde lyckades jag inte få den platt. Jag kan tillägga att jag gav upp. Helt. Min stick- och virkkarriär slutade lika snabbt som den började. Att sy var en helt annan femma, sy kunde jag vad som helst, helst utan mönster. Jag är fortfarande ett stor förespråkare för att sy utan mönster, men på senare har jag  helt klart förstått poängen med att också ta hjälp av mönster för att sy diverse ting. Speciellt om det är saker eller kläder som inte ska sitta på mig själv.

Men hur det än blev med virkningen och stickningen så fick jag en nytändning för ett par månader sedan när en kär vän visade mig hur man virkade mormorsrutor. Jag minns fortfarande den mormorsrutefilten jag hade till dockvaggan när jag var liten, helt underbart fin! Så gärna ville jag kunna virka en egen mormorsrutefilt till mitt barn som växte i magen. Sagt och gjort, Maria visade mig hur en mormorsruta skulle virkas och hon pratade om stolpar, luftmaskor, smygmaskor och allehanda maskor. Jag vet inte hur många av termerna som fastnade direkt, men däremot så var det förvånansvärt lätt att göra likadant som hon gjorde! Även om min första mormorsruta inte var lika nätt som hennes så var det baske mig en mormorsruta och jag var fast!

Efter den mormorsrutan har det flutit på och jag har börjat greppa alla dessa termer och begrepp tillräckligt för att följa andras mönster och kanske än oftare hellre frivirka utifrån mönster och bilder. Det finns fantastiskt nog ingen gräns för allt man kan tillverka med lite garn och en virknål!