Det skulle bli ett par byxor till dottern, det visste jag redan när jag såg tyget kändes det som. Men jag ville ha vit mudd och det hade jag inte tillräckligt av hemma så tyget blev liggandes i tyglådan och mognade. Ända tills idag. Dottern slocknade för sin eftermiddagslur och jag smög in i köket där jag syr och kände att det där rosa liksom ropade på mig.
Snabbt utklippt och snabbt ihopsytt tack vare den fantastiska overlocken :) Muddbyxor är en finfin modell eftersom det inte är någon resår eller kantband. Efter ett par tröjor med kantband är jag nöjd med sådant för en liten stund. Muddar är trevligt :)
Men i alla fall.... TADAAA!!!
Rosa kamouflagemuddisar |
Bred mudd vid midjan |
Som ni ser på första bilden är det en ganska rak modell och just den modellen sitter fantastiskt på. Jag sydde dem i storlek 74 (tänk att dottern redan blivit så stor!) och kan nog bara konstatera att vi får använda dem flitigt nu för eventuellt är de urväxta inom en månad.
Det finns många sätt att sy muddbyxor, många minskar mudden med mellan 20-25% (dvs att mudden är 75-80% av byxtygets vidd) men eftersom jag tycker att lösa byxor är betydligt bekvämare för dottern så gör jag nog närmare 95% av byxans vidd. Nästan lika stor mudd som byxa altså men den höga mudden håller byxorna på plats. Jag viker ofta ner mudden på hälften för att jag tycker det är snyggt, och då blir den lite tajtare och sitter bra också.
Tyget är ett vävt tyg så det är absolut ingen stretch i det - en av anledningarna till att byxan inte kommer att vara längre än storlek 74 trots extra benlängd. Kommer nog att fundera lite på en klänning eller kjol i tyget istället som varar lite längre. Och egentligen tycket jag nog inte vävt tyg passar lika bra i byxor som jersey/trikå som är stretchigt och mycket skönare för de små. Men, ETT par kamouflagebyxor bara måste finnas i garderoben :D
Vi ärver de gärna sedan! Jag kommer att bli en sådan där jobbig pojkmamma som klär unge i en massa rosa;-) /cho
SvaraRaderaDet får ni gärna göra! Visst är det märkligt egentligen att det finns de som tycket att man är jobbig om man inte klär sina barn typiskt pojkigt och flickigt? Jag klär dottern färgglatt, är helt övertygad om att jag hade klätt henne på exakt samma vis om hon varit en pojke! Eventuellt hade vi hoppat över de få gångerna hon haft klänning däremot tills han hade kunnat välja klänning själv ;)
RaderaAnna